Jag var så glad förra veckan då jag tyckte Märtha hade mognat så med sitt sista löp,, men oj vad kortvarigt det var!
I går var hon tillbaka till den trotsiga “tonåringen” som hon varit ett bra tag nu.
Hon hör det hon vill höra och ser det hon vill se.

I går morse la jag ett köttbullespår för att få tillbaka noggrannheten i hennes spårande. Vi tog en promenad och när vi kom tillbaka så skulle jag få henne att ta spåret. Hon var helt ointresserad och fattade inget, bara tittade efter rådjur! Jag kämpade på ett tag innan jag fattade att något annat djur hade ätit upp alla köttbullar…

Stackars hund, inte konstigt att hon inte fattade vad jag menade 🙂

Vi spårade klart utan köttbullar och hon tog slutet med en fin sittmarkering.